Kalas

Kalaset gick fin fint. Det känns fan som att jag har sprungit ett maratonlopp. 

Ungarna hade skoj medan föräldrarna sprang runt och var personliga assistenter. 

 I det här fallet var det lugnt att jobba som personlig assistent. Annars är det inget jag 

frivilligt skulle ge mig in på. En sommar prövade jag på det och det hööörni räckte

 för min del. Eloge till er alla eldsjälar där ute som kämpar med människor som på 

mer eller mindre inte klarar av sin vardag själv.

 Men hursomhelst, det var inte det jag skulle prata om. Jag vill bara säga 

att jag är så stolt över att ha varit mamma i två år nu. Vi kvinnor måste 

våga visa stolthet över det extremt viktiga jobbet vi gör. Även fast jag känner 

mig helt slut i kroppen nu så finns det inget som slår glädjen som så fint

 strålade i min sons ögon hela dagen idag.

Nu när nattningen är avklarad har jag som tröst för all barnskrik 

idag mixtrat ihop en cocktail som jag tänkt njuta ihop med min 

allra älskade vän. Mannen i mitt liv. 

Godnatt.