Hål i öronen

Sagt och gjort. I veckan fick Nicole sin allra första bimbim som Leo kallar det. 

Att ta hål i öronen var förbestämt redan då Nicole låg i magen. Jag vet att det är

 små diskussioner lite här och var om när det passar sig bäst att göra hål i öronen 

på småbarn. För mig är det no bigdeal alls, klart som fan att hon ska ta hål i öronen

här är vi inga feminister på det sättet. Jag vet att hon i framtiden kommer älska att 

kunna ha örhängen precis som sin mor. 

Vissa tycker att man ska vänta tills barnet själv frågar och tar det beslutet själv, ja 

men fear enough om det får dig som förälder att må bra, så vänta. Men spelar det 

egentligen någon roll för barnet om hon/han är tre månader eller är fyra, fem år. 

Om man nu väljer att vänta, kan man senare förvänta sig av en femårig som då 

frågar och vill ta hål i öronen. Är mogen nog att ta sådant beslut och lära 

sig hantera konsekvenserna av dem? 

Självfallet tycker jag att alla beslut som 

barn kan ta rörande sin egen kropp, tanke,själ och tid ska de ta. Likväll ska man

som en förälder kunna besluta om saker kring barnen utan att känna skuld från olika håll 

och dessa eviga pekfingrar fyyy. Så länge en förälder har ett hållbart förhållningssätt 

som inte kränker barnet. Tycker jag att det är det som bygger upp barns självkänsla 

och karaktär som ger de inflytande. 

Hursomhelst är jag super nöjd med mitt beslut och Nicole

 är bedårande i sina nya accessoarer. Hela processen gick snabbt och 

smärtfritt hon rörde inte en min då de sköt i örhänget. Ok, jag hade satt 

på emla plåster (bedövningsplåster) 1 timme innan.  Det här hörrni är 

 dagens heta tips till er.

Kram MM